Trinidad

Utsiktstorn

Plaza Mayor

Forra helgen akte vi till den vackra kolonialstaden Trinidad. Vars arkitektur ar bevarad fran 1500-talet. Dom sma och fargglada husen i fransk arkitektur bildar gatorna som ar karakteristiska for denna stad. Trinidad blev utsedd till varldsarv av UNESCO 1988. Priset lockade dit turistindustrin och idag kan man se turistjagare i varje horn som vill salja alltifran utflykter till billiga middagar. Vi hade otur med vadret da hela staden verkar bli paralyserad av regnet. Turistparalyserad ar nog ett battre ord. Utflykter till stranden, vattenfall och andra sevardheter var omojliga. Alla museer stangdes ner pga fuktigheten. Vi blev sittandes, ganska snopna, o valdigt blota vid ett fik medan regnet oste ner. I vantan pa solen kunde vi underhalla oss med att ta oss fram i staden som hade forvandlats till en vattenhinderbana. Nar regnguden bestamde sig for att ge oss nad sprang vi till en turistbyra o kopte den enda utflykten som fanns kvar: Sockerplantage och utsiktplats. Under kolonial tiden arbetade slavarna pa dessa sockerplantage och Trinidad kom att bli en enorm sockerproducent pa Kuba. Ett gammalt utsiktstorn som var till for att kontrollera slavarna finns an idag kvar. Dagen efter hann vi tillochmed se museer och kyrkan.

puss

Mellan vardagen och paradiset

Det finns en magisk plats dit turister fran alla varldens horn pilgrimmar En plats dar turisten kan kanna sig saker, glad, matt, serverad och utan eftertanke njuta av det paradiset dom kallar Cuba. Platsen heter Varadero och bestar av enorma hotelkomplex som bokstavligt talat erovrat cubas vackraste strander. Dom monstruosa hotelen ar alla utan undantag all inclusive hotel. Nar vi forst horde talas om Varadero skrattade jag o tankte: vilken turistfalla! Men Jesus ogon los som stjarnor nar han horde talas om buffén. ”Det kan bli en inspiration till en kritisk text om turistfallor” sa han exalterad men jag visste att han dromde om den oandliga maten o de vackra stranderna. Efter mycket om och men gick jag med pa att aka dit. Trots allt langtade vi bada efter att bryta vardagen i staden. Varadero lever upp till sitt rykte. Turisten blir lyxigt serverad och en kansla av ”jag har inte akt hit for att tanka, jag har akt hit for att njuta” fyller den fuktiga luften. For att ”fa mer inspiration” valde vi kubas storsta hotel. Hotelomradet ar stor som en by med restauranger, barer, pooler, gym, en teater och en enorm privat strand. Inte nog med det, for att gasterna inte ska bli allt for trotta av att ga mellan buffen och poolen har dom sma elbilar som skjutsar dom runt omradet. Men det vi tyckte mest om var stranden, den ar nastan overdrivet vacker. Klychigt nog blev den vackrare med solnedgangen. Sanden ar vit, vatten genomskinligt och havet ligger platt som en tallrik sa langt ogat kan na. Myggornas buffe borjade runt den tiden och vara desperata forsok med extra lager av Mygga var forgaves. Men vi trivdes bra och denna magiska plats gav oss nagra lugna dagar i paradiset.

Nagra dagar efter att vi kommit hem till Habana gick vi till den kanda filmbaren ”Fresa y Chocolate”. En stand up komiker skamtade just om all in clusive hotelen i Cuba. Turisternas oslackliga torst vid buffè borden. Alla i baren skrattade hogt om hur tyskarna bara at nagra bitar av guayaba (billig frukt) medan de kubanska turisterna skapade nya buffebord med sina egna tallrikar. Ljudteknikern hojde volymen pa en reggaetonlat och alla i baren klappade i takt.

Resten av dagarna i staden har passerat som forut. Jag har gjort tva till besok med ICAP, det forsta var i Centro de la capacidad de la mujer och det andra besoket var i Casa de la orientacion de mujer y la familia. Om kvallarna gar vi mycket pa bio och om helgerna hander att vi gar pa nan teater- eller dansforestallning. Att aka in till Habana Vieja ar ocksa ett omtyckt alternativ. Dar kan vi mumsa i oss riktigt god mat, dricka mojito i La Bodeguita del Medio (habanas kandaste bar dar ernest hemingway, salvador allende och fidel castro besokt), ga pa mueseum o njuta av promenader langst strandvagen.

Saknar er!

Glass och regn

Krabba i stranden

Den statliga glasskedjan Coppelia ar en uppfriskande tillflykt i den kubanska hettan. Du behover 5 pesos (1,5 kr), lite talamod och mycket plats i magen. Det kan handa att man blir avskrackt av den enorma kon som slingrar sig runt omradet men frukta inte! Det galler bara att ta en annan ingang sa har man vipps ett bord. Glassmenyn har inga variationer det finns en glassort for varje dag, den som servitrisen mumlar nar hon narmar sig ens bord. Det gor att bestallningen gar snabbt, anda far vi vanta. Den langa vantetiden far en att fundera over hur man lyckas ha 10 anstallda i glasbaren, inga komlpicerade bestallningar och anda sa sitter gasterna som otaliga barn. Det ar den kubanska servicen. Runt om en sitter stora familjer, kompisgang och par o slanger i sig den kalla glassen. Vissa har tankt efter. Det sitter en stor kvinna med en annu storre tupperware lada o haller over fem, sex kanske sju portioner glass. Nar den stora glassportionen glanser mellan dina hander sa forsvinner alla oroligheter. Du ser inte att det krokiga metal foremalet i din hand forestaller en sked. Du kanner inte varmen. Du hor inte barn skriken. Det ar bara du o glassen.

Varme och mer varme. Tyvarr kan man inte spendera alla varma timmar om dygnet pa Coppelia. Jag tror att dom skulle ga i konkurs. Det gar att spendera nagra timmar vid stranden. Men da ar det bokstavligtalat tva timmar. Efter det sa blir varmen outhardlig. Det karibiska havet som till en borjan var ljummen och vacker blir till en kokande soppa. Det enda man vill ar att springa till den luftkonditionerade bussen som tar en tillbaka till staden. Det ar inte sa konstigt att jag borjar gladja mig over ovadret. Nar jag ser de graa molnen som samlar sig kring himmel ler jag och hoppas pa regn. Det ar riktigt mysigt att ata tropisk frukt medan blixten slar och askan danar utanfor ens fonseter. En host i kuba J

Habana, Cuba

Mina forsta tankar om Kuba ar att det ar precis som jag ahr tankt mig. Politiska slagord och malningar pa gatorna, gamla bilar, varme, gatuforsaljare, gubbar som spelar domino pa gatorna. Det ar som att vara i en film.

Den forsta veckan i Havana var valdigt valdigt forvirrande. Det existerar tva valutor. En for att handla farska ravaror, billig mat, bocker, bio och den andra valutan ar till for att handla handla mjolk, klader, internet, resor och annan overflodig konsumtion. Den sist namnda ar saklart mycket dyrare och darmed till for turister.

Vart andra problem kom att bli kackerlackorna. Dom invaderade var lagenhet som vi hade hyrt. Vi fick panik. Och jag blev ofrivilligt utsedd till kackerlacksmordare. Annars tyckte vi verkligen om lagenheten och omradet. Var balkong gav oss en vacker utsikt over staden och havet. For oss var omradet typsikt kubanskt, med lekande barn pa gatorna, djur pa taken, mann som meckade med sina 60-tals bilar med hog reggaeton musik, Men med tiden fick vi veta att det inte alls var vanligt med kackerlackor i hemmen och att vart omrade var farligt. En dag hade vi kackerlacks invation, jag fick doda 30 stycken, den dagen bestamde vi oss for att flytta. Inte for att vi kannde oss osakra i omradet utan att det skulle finnas mindre chans att det fanns kackerlackor i det nya omradet. Istallet for att bo med den gemene kubanen flyttade vi till ett finare omrade: Vedado. Det bestar av gamla lyx kolonialvillor som en gang i tiden bara tillhorde spaniens kungafamilj. Och senare rika europeer. Men nu bor det inte langre nagra vita rika man i lyxvillorna utan dom tillhor organisationer, kultur centrum, museer, ambassader och kubanska familjer som (ibland) hyr ut rum.

Sa, har bor vi nu. I en vacker kolonialvilla med en super snall och hjalpsam vard. Jesus ar pa standig jakt efter bocker och tillstand for att borja forska. Genom Instituto Cubano de Amistad con el pueblo har jag fatt och kommer att fa besoka olika politiska enheter och aktiviteter. Hittills har jag besokt det kubanska kvinnoforbundets huvudkontor. Samt deltagit i en minnesstund/ceremoni for dom 5 fangslande, eller dom 5 hjaltarna som dom kallas har. Sa det blir nog ingen praktik for min del, utan ett besok i det politiska Kuba.

Med hjalp av mr. Lonely Planet, tiden och vanliga kubaner har vi lart kanna Havana. Och allt vad det innebar. Jag kanner mig som en svamp. Utan att riktigt kanna av det har man sugit at sig sa mycket kunskap om det har landet.

karlek

Graffiti and Street Art Tour

Art lives in every corner, in any part of the world. Madrid’s streets are full of colours, messages, paintings, thoughts and art in all its different shapes. I believe that art is an expression of endless variations. Vandalism and destrucion is not a part of this.

I don’t believe that the urban space is only destined for commercial agencies, companies, and politicians. Commercial is the only thing aloud by the law. It’s a mistake, the public space is for all. (Calma)

With this in mind, me, a couple of friends and couchsurfers did a Graffiti and Street Art tour in Madrid. Together we captured and absorbed wild art. We walk around Malasaña, a neighbour hood in the city center north of Madrid. We ended the tour in a bar called El 13 Tribal, where they have a couple of Banksys paintings and art. Later on we ate pizza and drank beer at plaza Ildefonso. The Madrid way. then we celebrated that jesús received a important scholarship. all in all a wonderful night.

peace and love

im really enjoying the summer in spain :) spending the days in pools or parks and when the sun goes down friends and a millions of bars are keeping me company. I recently got back from Ibiza with my love. We spent some really nice days in the beach taking it easy. Ibiza is a beautiful island with a lot of party spirit. We where probably the only ones not cruising all the huge clubs. But I liked it, the beaches where so nice and we had the good luck of living close to one of the worlds most beautiful sunsets.

peace

Vacaciones en el norte

muuu

por los campeones

Gamoneu

Mis papis vinieron a Madrid con sus amigos malagueños. Se quedaron un día para partir el día después hacía el norte de España, específicamente el pueblo Gamoneu (cerca de cangas de onis),Asturias. Este sitio es verdaderamente una maravilla. Todo verde, tranquilo y perdido. Una pausa del caos de Madrid y el mundial. Hacemos excursiones por montañas, pueblos pequeños y disfrutamos de la gastronomía asturiana. ¡Me encanta el norte!