Glass och regn

Krabba i stranden

Den statliga glasskedjan Coppelia ar en uppfriskande tillflykt i den kubanska hettan. Du behover 5 pesos (1,5 kr), lite talamod och mycket plats i magen. Det kan handa att man blir avskrackt av den enorma kon som slingrar sig runt omradet men frukta inte! Det galler bara att ta en annan ingang sa har man vipps ett bord. Glassmenyn har inga variationer det finns en glassort for varje dag, den som servitrisen mumlar nar hon narmar sig ens bord. Det gor att bestallningen gar snabbt, anda far vi vanta. Den langa vantetiden far en att fundera over hur man lyckas ha 10 anstallda i glasbaren, inga komlpicerade bestallningar och anda sa sitter gasterna som otaliga barn. Det ar den kubanska servicen. Runt om en sitter stora familjer, kompisgang och par o slanger i sig den kalla glassen. Vissa har tankt efter. Det sitter en stor kvinna med en annu storre tupperware lada o haller over fem, sex kanske sju portioner glass. Nar den stora glassportionen glanser mellan dina hander sa forsvinner alla oroligheter. Du ser inte att det krokiga metal foremalet i din hand forestaller en sked. Du kanner inte varmen. Du hor inte barn skriken. Det ar bara du o glassen.

Varme och mer varme. Tyvarr kan man inte spendera alla varma timmar om dygnet pa Coppelia. Jag tror att dom skulle ga i konkurs. Det gar att spendera nagra timmar vid stranden. Men da ar det bokstavligtalat tva timmar. Efter det sa blir varmen outhardlig. Det karibiska havet som till en borjan var ljummen och vacker blir till en kokande soppa. Det enda man vill ar att springa till den luftkonditionerade bussen som tar en tillbaka till staden. Det ar inte sa konstigt att jag borjar gladja mig over ovadret. Nar jag ser de graa molnen som samlar sig kring himmel ler jag och hoppas pa regn. Det ar riktigt mysigt att ata tropisk frukt medan blixten slar och askan danar utanfor ens fonseter. En host i kuba J

Habana, Cuba

Mina forsta tankar om Kuba ar att det ar precis som jag ahr tankt mig. Politiska slagord och malningar pa gatorna, gamla bilar, varme, gatuforsaljare, gubbar som spelar domino pa gatorna. Det ar som att vara i en film.

Den forsta veckan i Havana var valdigt valdigt forvirrande. Det existerar tva valutor. En for att handla farska ravaror, billig mat, bocker, bio och den andra valutan ar till for att handla handla mjolk, klader, internet, resor och annan overflodig konsumtion. Den sist namnda ar saklart mycket dyrare och darmed till for turister.

Vart andra problem kom att bli kackerlackorna. Dom invaderade var lagenhet som vi hade hyrt. Vi fick panik. Och jag blev ofrivilligt utsedd till kackerlacksmordare. Annars tyckte vi verkligen om lagenheten och omradet. Var balkong gav oss en vacker utsikt over staden och havet. For oss var omradet typsikt kubanskt, med lekande barn pa gatorna, djur pa taken, mann som meckade med sina 60-tals bilar med hog reggaeton musik, Men med tiden fick vi veta att det inte alls var vanligt med kackerlackor i hemmen och att vart omrade var farligt. En dag hade vi kackerlacks invation, jag fick doda 30 stycken, den dagen bestamde vi oss for att flytta. Inte for att vi kannde oss osakra i omradet utan att det skulle finnas mindre chans att det fanns kackerlackor i det nya omradet. Istallet for att bo med den gemene kubanen flyttade vi till ett finare omrade: Vedado. Det bestar av gamla lyx kolonialvillor som en gang i tiden bara tillhorde spaniens kungafamilj. Och senare rika europeer. Men nu bor det inte langre nagra vita rika man i lyxvillorna utan dom tillhor organisationer, kultur centrum, museer, ambassader och kubanska familjer som (ibland) hyr ut rum.

Sa, har bor vi nu. I en vacker kolonialvilla med en super snall och hjalpsam vard. Jesus ar pa standig jakt efter bocker och tillstand for att borja forska. Genom Instituto Cubano de Amistad con el pueblo har jag fatt och kommer att fa besoka olika politiska enheter och aktiviteter. Hittills har jag besokt det kubanska kvinnoforbundets huvudkontor. Samt deltagit i en minnesstund/ceremoni for dom 5 fangslande, eller dom 5 hjaltarna som dom kallas har. Sa det blir nog ingen praktik for min del, utan ett besok i det politiska Kuba.

Med hjalp av mr. Lonely Planet, tiden och vanliga kubaner har vi lart kanna Havana. Och allt vad det innebar. Jag kanner mig som en svamp. Utan att riktigt kanna av det har man sugit at sig sa mycket kunskap om det har landet.

karlek